Hej Hej Kära Dagboken!

Kära Sjövillan!

Min vardag är.......förvirrande. Längtar tillbaks till tiden i Sjövillan och Kaggeholm. Till den tiden då dansen var min väg. Då jag visste vem jag var. Kaggeholm gjorde mig till den människa jag ville vara. Mycket tack vare Dahlen, Ponti, Silverhielm, Pierre och Marja men även de övriga i klassen. Nu har jag blivit en ganska bitter person som inte vet om jag ska stå på höger eller vänster ben. Det är rörigt. Jag hoppas att vi alla kan träffas snart.

/ Advokaten

Hejhej Kära Dagboken!

Det första jag tänkte på när jag loggade in på bloggen var MICKE BRASK. Undrar varför?!.. När jag tänker på Micke Brask väcks till en början aggkänslor i kroppen och jag blir automatisk smått irriterad.. undrar varför?!.. Sen när jag tänker på att jag blir smått irriterad börjar jag skratta och tycker att det är väldigt komiskt att jag fortfarande blir irriterad.. undrar varför?! Haha det är väl ändå underligt hur minnen skapar känslor, och hur känslorna gör sig uttryck.

Det slog mig helt plötsligt att denna bloggen existerar ju!!! något jag inte ägnat en tankesekund åt förrän jag läste Hannahs blogg och fick en uppenbarelse. Min blogg ligger för tillfället (5 månaders tillfällen) väldigt väldigt nere, tycker det är ganska skönt att den gör det. För jag har inte energi och motivation just för tillfället att skriva. Däremot så fick jag en enorm känsla av lust att göra avtryck på denna blogg. Detta kan man väl säga är vår Sjövilla numera, kan vi inte träffas och dela vår vardag när vi har lust och ork. Jag vill följa er och allt vad ni sysslar med... En liten uppdatering från min verklighet just nu.

Jag reste ju till Afrika- Congo tre månader med lärjeungaskolan apg29. En resa både till andra sidan jordklotet och på insidan. Tre månader av fantastiska upplevelser, kulturkrockar, hemlängtan, många nya människomöten, frustration, och livserfarenheter som har satt djupa spår i mitt liv. Jag har mycket att tacka Gud för. Jag är glad att jag följde den vägen och tyckte det var värt allting, men jag är också väldigt glad att den perioden är över och är tacksam vara hemma hos  familj, dans och vänner i Sverige.

Just nu lever jag min verklighet hemma i Lindesberg, hos min familj. Det känns som att jag är på rätt plats i rätt tid just nu, det känns bra. Jag har hittat hem till dansen. Ja jag kan äntligen dansa igen och det gör mig så lycklig. Tar klasser i Balett och Showdans. Frihetskänslan infinner sig. Nu är jag på väg åt rätt håll igen, dans en del av mitt liv. Jag vet det.
Sen var det en sak till...någon som har sett mina muskler?! Jag tror att jag tappade bort dem någonstans i Afrika men jag jobbar på att hitta dem igen. Jag ser på mina armar och undrar vad som försigår, en otroligt läskig känsla som jag inte hoppas ni behöver uppleva någongång.  Min fysik är totalt veck! Finns inte en muskelfiber kvar på mig.
Hjälper till väldigt mycket med ungdomar hemma i kyrkan, med kvällssamlingar, söndagsskola och där det böehövs.
För att få lite klirr i kassan jobbar jag. Japp, jag är den nya vikarien! På skolor, dagis och bland alla busiga knoddar. Nej jag tycker inte om barn längre och jag ska inte bli lärare ;).

Pssst...Ponti, Pierre, Marja, Silverhielm, Gympaläraren... kom hem till Sjövillan och lämna ett avtryck i bloggen. Er vardag är min vardag. Ni finns med mig.



Fager man

// Dhalén

Sjövillan som residens för sex vackra flickor finns nu inte mer, men bloggen lever vidare.
Sommaren inleds så smått mitt i centrala göteborg för Ponti, Redbergsplatsen för att vara mer exakt. En hel del öl, fotboll och vänner präglas dagarna av och det är la gött. Svängde de lurviga på Gretas dansgolv och podier igår, skulle vilja påstå att man var snyggast på plats med en hel del rosetter (rosé + fanta) och stora starka i magen. Visste exakt hur håret skulle slängas för att skapa en så kallad "sex appeal" och hur höfterna skulle svängas för att fånga karlarnas respektive tösernas uppmärksamhet. En svettig kväll med många spännande karaktärer och pojkspolingar.

Imorgon ska två klasser än en gång sammanstrålas över en kaffe eller fem på helt slumpmässigt kafé, ska bli mest mysigt. Reunion of Silverhielm och Råttan. Låter som en bra måndag.
Saknar Sjövillan och mina Sjövillekompisar, men det är på ett skönt sätt så jag kan känna mig nöjd och glad över fina minnen. Vi ses ju snart. Viva la blogg!

Puss puss Ponti

Sitter la isängen med en portugis på och bredvid en. Känns la gött. Pierre.

Jag drämmer iväg ett inlägg eftersom jag just läst Pierres utbrottsinlägg.
Allmän statusuppdatering:
Igår var det intagningsprov på Kävesta Folkhögskola. Febern var hög, men alvedondosen likaså så det jämnade ut sig.
Det blev (till slut, efter mycket tjat från klasskamrater) ett besök hos läkaren i måndags och kunde halvt om halvt konstatera att jag har en långvarig virusinfektion som ska bort som fan med hjälp av dunderalvedon och andra piller som ska tas varje dag. Prognos - def frisk på måndag!

Förlåt mig Pierre och jag lovar att blogga mer i fortsättningen. <3<3<3<3<3<3
Puss Erik

Ni suger på att blogga Sjövillan. Jag blir förbannad. Nej, inte arg. Förbannad. Nu får ni styra upp, börja blogga. Annars blir jag lika arg som den gamla grodan, aka Isak. Alla vet att det är han som är grodan. Jag borde inte ens skriva det, då det tyder på någonslags fjortisvilja att få allt bekräftat. Ja, jag är väl fjortis då. Pierre är in confessionmode. Det är disco i datasalen. Balle har däckat bredvid mig med en glasspinne i munnen. Nu ska jag tjura.

Eftersom sådana som Silverhielm önskar sig snö i april snöade det idag på Kaggeholm. Något som självklart retade Ponti och Tanguy. Annars förflöt dagen ytterst trevligt då skolan invaderades av blyga ungdomar som gjorde audition till danslinjen. Det visades film, det dansades och det fikades. Folkhögskolelivet i ett nötskal.

Är det något Pierre är bra på så är det mat. Och igår kväll bjöds på storslagen middag i sjövillan. Kvällen toppades med att Andrea kom förbi och visade sig har missförstått hela fenomenet med Pierres födelsedag. Humor.

Sagt om mig:

Hej kära dagboken!
Kort statusuppdatering från Kaggeholms skogsnärmsta villa:
Kärt återseende från varje vårs aldrig svikande allergiattacker, mer och mer påtagligt för varje dag som går.
Det är soligt och varmt - snön smälter bort som vårflodar nerför ett berg
Craig David har helt tagit över för musikutbudet i huset - loving it - Craig David – 7 Days
SVT Play och jag är numera bästa vänner. Att rekomendera: Åh, Herregud! Med Jonas Gardell
Herr Erik Ponti är dessutom från och med deklarerad deklaration (höhö) 9000 kerooooner rikare.
Sov tolv sömndruckna timmar igår natt - tack vare allergier och förkylning gissar jag på.
Hade en mysig stund med Lilian i receptionen i morse. Alltid trevligt.
Tänker slänga in en tvätt och ta mig en kôpp kaffe om ynka tre minuter och där vann jag över er.

Puss och pull / Erik P

Jag läste just Skitenhielms inlägg och känner mig såväl kränkt som riktigt jävla förbannad. Jag skulle vilja påstå att det snarare är jag som fått våndas över gårdagens påtvingade umgänge med den stroppiga överklassapan som tror sig förmer än resten av världen tillsammans med sin följeslagare Dalén. Straffarbete borde snarare utfärdas till de vidriga borgare som förpestar vårt samhälle med deras korkade rikemansutopi, däribland Silverhielm och han pojkvän.

Nu fick jag ventilerat lite, tack för det, nu mår jag bättre.
Umgänget med Silverhielm verkar dock aldrig ta slut då jag redan spenderat hela morgonen med fanskapet i repetition inför Melodi 10 och kommer göra detsamma imorgon och dagen efter det. Bit i det sura äpplet och ta det för vad det är - en komedi.

PUSSISAR!!! <3<3
Ponti