Ganska så gött
Sitter la isängen med en portugis på och bredvid en. Känns la gött. Pierre.
Creation, frustration, let's kill somebody.
Idag är en fin dag. Klassiskt svenskt väder, inte sol, inte regn, bara moln. Känns vemod. Känns Strindberg. Känns som om vi hatar hundar, blommor och troligtvis en hel del mer. Som August. Den vackra man. En annan vacker man är ju GM. Pierres stora kärlek. Ja, och en sådan känsla genererar ju också vemod. Livets kretslopp. Himla fint.
Idag har vi skapat. SOLO. Känns kul. Känns svårt. Känns som att Ponti kommer göra ett grymt utmanade solo och sedan gnälla konstant i tre veckor. Känns som att Marja kommer göra något som helt enkelt är hon, I say I'm sorry. Känns som att advokaten kommer göra ett "sleepless in seattle" solo. Ja. Känns som att Dahlin kommer göra ett knivigt solo (oj, NUUUUUUUUU fick jag till det). Känns som att Silverhielm kommer göra något fint även om jag kommer sakna rabarbern. Känns som att Pierre kommer göra något sentimentalt.
Frustrationen just nu är väl en blandning av karlar som ställer till allt, solon som inte man blir nöjd med och ja, livet i allmänhet. Som Silverhielm konstaterade, antingen tar man tag i problemet, eller så ignorerar man det, eller så dör man. Good conclusion.
Vi vill ju alla döda fröken danslärarinna. Hon har noll tidsuppfattning. Jag och Dahlin blir mordiska. WARNING. Ja, this is my life.
PP (Puss Pierre)
